Andehusen …


En annorlunda företeelse, och en av de saker som vi västerlänningar lägger märke till i Thailand är husen och templen i mini-storlek, oftast prydda med blomstergirlander, och som står på pelare i trädgårdar eller utanför offentliga byggnader.
Utseendet varierar från enkla till noggrant utsirade tempelbyggnader, som visar ägarens status. De är andehus – en ofta rätt missförstådd del av den thailändska kulturen. 



Thailändarna tror att ägandet av mark inte är nog för att garantera dem en lycklig och trygg tillvaro. För att försäkra sig om detta behövs hjälp av ett andeväsen som går under namnet Phra Phum. Phra betyder “den ärevördige” och är ett ord som också används om munkar. Phum kommer från ordet ”Bhumi” som på betyder jord eller värld.


Seden att uppföra små hus och visa sin vördnad för världen går tillbaka mer än tusen år i tiden, och utseendet på de heliga husen har under tiden utvecklats från en enkel plattform till dagens miniatyrer av berömda tempel som Marmortemplet i Bangkok, Wat Benchamabophit, och sommarpalatset i Bang Pa-In.
För att tillfredsställa anden offrar man regelbundet, mat, blommor och rökelse vid helgedomen, och vid speciella tillfällen i ägarens liv, som bröllop eller inför en jobbintervju erfordras lite mer offergåvor.
Anden representeras oftast av en staty som föreställer en ung man som håller I ett svärd för att försvara sig mot onda andar och en påse med pengar för att bringa välgång till hushållet.

På ett typiskt omtänksamt sätt följs han av ett äldre par som fungerar som hans personliga betjäning, dansare för att förnöja honom och ibland ett följe av djur som elefanter och hästar.

Att inviga ett andehus är en komplicerad ritual. Först måste en präst konsulteras för att ta reda på bästa platsen att ställa huset på och den gynnsammaste tiden att ha invigningsproceduren.
För att undvika att den mänskliga världen och andevärlden blandas får andehuset inte resas i skuggan av huvudbyggnaden. Om det är en hög byggnad utan tomtmark måste andehuset placeras på taket, ofta i sällskap med en parabolantenn.
Tiden för ceremonin är vanligtvis före klockan elva för att anden, liksom munkarna, skall hinna äta klart innan klockan slår tolv. Siffran nio, det lyckosammaste talet för thailändare, finns ofta med i klockslaget när det beräknas, på en minut när.

Höjden på pelaren som huset står på bestäms av hur lång ägaren är, på så sätt att den lilla byggnaden placeras i dennes ögonhöjd.


Mynt och ädla stenar placeras ofta under pelaren för att locka anden.
Efter långa mässande sånger och besvärjelser som vädjar till Phra Phum att flytta in placerar ägaren den lilla figuren och hans följe i den välplacerade helgedomen. För att göra inbjudan oemotståndlig serveras en festmåltid som består av ett grishuvud, frukt, blommor, sötsaker, betelnötter, riswhisky och cigaretter eller cigarrer. Dekorationer som gjorts av bananblad, blommor och kokta ägg, samt girlander av jasmin är vanliga offergåvor.

Som grishuvudet, whiskyn och braminprästerna antyder kommer inte andehusen från Buddismen. Deras existens daterar sig till tider långt innan Buddismen blev den mäktig åskådning som påverkade landets utveckling.

Andehusen härrör från den tiden då dyrkan av förfädernas andar var det vanligaste religiösa uttrycket. Ändå är det helt i linje med Buddismens toleranta syn att dessa andehus fortsätter att finnas. Det finns oftast ett andehus inom nästan varje tempelområde. Den här anpassningsförmågan visar på den framgångsrika väg som Thailand tagit när förändringens vindar dragit fram.

Man finner inte bara andehus i privata trädgårdar. Resande ser dem ofta vid vägkanten och då ofta under ett fikonträd, eller på toppen av ett berg, särskilt i norra delarna av Thailand.
På sådana platser, som på toppen av ett berg mellan Chiang Mai och Lampang, kan flera hundra hus vara samlade. Många stannar för att be vid dessa helgedomar, medan andra höjer händerna till en thailändsk hälsning, förmodligen i förhoppningen att andarna skall hålla fordonet på rätt kurs, eller tutar med sina signalhorn för att önska andarna lycka.


Vissa andehus anses ha speciell kraft att uppfylla önskningar och är därför alltid omringade med offergåvor. Vid examenstider samlas studenterna vid universitetens andehus för att be om Phra Phums hjälp med att få bra betyg.
Det mest berömda andehuset i Thailand är Erawan Shrine i hjärtat av Bangkok där den stilla brisen för med sig doften av rökelse och där atmosfären står i stark kontrast till den bullrande kommersialismen runt om. Huset restes 1956 efter fler dödsolyckor bland byggnadsarbetare vid ett intilliggande hotellbygge, och olyckorna upphörde omedelbart.

Numera är det ständigt omgivet av bedjande som vill göra karriär i arbetet, som vill vinna hjärtat hos sin älskande eller som vill få reda på det vinnande numret i statens miljonlotteri.
De som varit lyckosamma återvänder för att offra en gång till som tack för andens hjälp.


Man tror att man för länge sedan satte upp ett gemensamt andehus vid gränsen till byn för att markera skiljelinjen mellan den mänskliga världen och andevärlden. När utvecklingen gick mot stadsbildningar hade vanan att visa sin vördnad genom andehus blivit så fast förankrad i folks medvetande att man började sätta upp dem på sin egen mark.



Källa: resbort.se

Andehus eller san phra phum (thai ศาลพระภูมิ) är helgedomar för naturandar. De förekommer i Thailand, Laos och Kambodja och är i de flesta fall små. I enstaka fall kan de vara betydligt större.

Det handlar om resterna av en gammal animistisk tro som lever vid sidan om dagens buddhism. En sådan helgedom uppförs så snart en tomt blir bebyggd för att lugna markandarna som har förlorat sin hemvist, och ge dem ett ersättningshem på samma tomt.

Andehus påträffas inte bara i anslutning till boningshus och offentliga byggnader utan även vid heliga platser som grottor, klippor, berg och ovanliga träd. De placeras också vid gator där många olyckor inträffat.


Thailand idag ©